Funderar

Ibland kommer det. Kanske skulle man. Men nja, hur få kontinuitet, hur undvika att bara härja runt bland stora ord och känslor när livet är lite svajigt?
Fast som vanligt vänder det. Har nog gjort redan ikväll tror jag. Grät tyvärr på jobbet, i samtal med kund - aj. Grät ut på toaletten. Ringde upp pojkvännen (tack och lov för underbara honom som stöttar långt-bort-ifrån) och tog en promenad utomhus för att blåsa ut det hela. Var till slut back on track vid skrivbordet. Kunden i fråga ringde då upp och bad om ursäkt, vilket naturligtvis fick mig att börja gråta igen. Stackars kille. Jag vet ju verkligen att han inte var arg på mig vilket han bedyrade och berömde på det. Bara känslorna helt utanpå ibland. Då pallar man inte bli skälld på. Kroppen orkar liksom bara inte utan säger ifrån och öppnar kanalerna.

Önskar mig förresten armvärmare! Och nu ska jag peppa mig med att baka lite banankaka.

Oss

 

Jag och Per. Per och Jag. Ida och Per. Per och Ida. Schysst collage-verktyg i nya versionen av Picasa. Kärleken är stor. Vacker. Strålande. Tack!

Känslig

Grät igår. I mängder. Utlöst av olika faktorer men i slutändan "Grey's Anatomy". Imorse på bussen igen. Utlöst av Gustav Fridolins tankar i boken "Från Vittsjö till världen". På jobbet skrattas det istället. Åt eländet om inte annat.

citat

Vill citera en annan bloggare. Hon skriver så förbannat bra ibland!

"Och så dagdrömmer jag, om att hålla i handen och se världen ur ett annat perspektiv."

Damn!

Just det. Damn! Nu ska vi (rara mor skjutsar) minsann gå ner till bilen och sen bär det av till Landvetter - Frankfurt - Singapore - Bali. Ni förstår och ni har hört det förut. Jag tackar för allt stöd från verkligen alla. Ni är underbara! Jag lovar att ta väl hand om mig och komma hem till Er, Sverige och mitt liv i december.

Ps. Ska se om det kanske inte går att hålla den som vill lite uppdaterad på www.resedagboken.se; resenär "Idauh".

ensam natt

Har blivit november nu, utan att nån egentligen märkte. Äter fil. Känner mig lite bättre. Har sett Heroes - jättespännande! När jag kommer hem kommer det vänta flera avsnitt på mig. Undrar om jag ska bli sista-minuten-förkyld. Borde kunna undvika med hoppet som medecin. Eller medusin som Pippi skulle sagt. Jag är stark och tuff som Pippi. Det säger alla. Jag håller med och fegar i smyg.

Träffade förresten Therese ikväll. Pratade jobb igen. Känns verkligen som att det kommer bli bra. Det kommer lösa sig. Någon annan kommer ta sig an mig, mitt fall liksom. Där har jag hopp. En stund i alla fall. Trigger Happy.